|
Case 3
Detta Case är en
stumfog i 12mm stål där två olika stål sammanfogas.
Svetsning sker med
CO2-laser 14kW i ca 1.5m/min, och de defekter som är aktuella är blowout,
insjunkning och rothäng
Fogtyp
En vanlig stumfog där ytorna är svarvade och frästa
innan sammanfogning.

Material
Ett kallformningsstål:
S420MC och ett seghärdnings stål: 25CrMo4.
Lasertyp och
försöksuppställning
CO2 strålen levereras via
speglar och optik till svetsstället. För att uppnå penetration på 12mm
så används ca 75-85% av effekten på lasern.
För att få ett bra
gasskydd används ett enkelt gasrör av grov diameter. Skyddsgasen gör att svetsen skyddas under dess stelnande för att undvika
att svetsen oxiderar.

Svetsdefekt
Ett av problemen vid
produktionen i dessa material är sprickor, detta undviks genom att både
förvärma och eftervärma svetsen.
Övriga defekter kommer mer slumpvis och
är svåra att undvika. De blowouts som skapar stora kratrar i
svetsfogen är en defekt som förhindrar att detaljen godkänns,
den måste
således omarbetas. Blowouts skapas pga av föroreningar i materialet
eller att kvarlämnade rengöringsmedel på detaljen förångas och skapar
denna defekt.
Andra allvarliga defekter är insjunkningar och rothäng.
Insjunkningar beror mest troligt på variationer i absorberad
lasereffekt, vilken kan variera.
Insjunkningar kan även bero på
variationer i fogberedningen som gör att spalten varierar geometriskt. I
många fall hänger insjunkningar och rothäng ihop,
men ibland skapas ett rothäng utan att det bildas en insjunkning.
Resultat
Flera olika försök har
genomförts industriellt, flera detaljer har svetsats och signaler från
en fotodiod som är känslig för området 400-600nm (Plasma)
har använts
för att försöka detektera defekter. Tillsammans med fotodioden har en
höghastighetskamera använts för att öka förståelsen för processen
och
kunna verifiera vad som händer när man ser ett utslag på
fotodiodsignalen.
Tvärsnittsbild
Det är inte bara blowouts
som är problemet med föroreningar på ytan, svetsfogen kommer också att
påverkas rent metallurgiskt av olika föroreningar.
En hårdare och
sprödare struktur bildas i svetsen som riskerar att spricka. För att
upptäcka detta krävs tvärsnitt av svetsen vilket av naturliga skäl inte
kan göras på alla detaljer man tillverkar. Nedanför ses två exempel på
defekter där den till vänster inte detekteras av
övervakningsutrustningen medan
den till höger gör det. Det beror på att
i den högra bilden har en insjunkning skapats samtidigt med rothäng
vilket gör att utrustningen ger utslag.
Bra svets på ovansida men ett
rothäng gör att svetsen måste omarbetas
Defekten detekteras pga att en insjunkning skapas samtidigt.
¨
Bland annat pga att utrustningen missar defekten till vänster har en
extra station installerats, den detekterar defekter genom ultraljud.
I
den stationen provas 100% av alla svetsar.
Makrobild
På ytan av svetsarna av tvärsnitten ovan är
det svårt att avgöra svetskvaliteten. På bilden till vänster ses en
"normal" svets, men där ett rothäng finns.
Den högra bilden visar hur
en insjunkning ser ut där det också har skapats ett rothäng.
Signaler Här visas en plot på den signal som ges
av fotodioden under svetsförloppet. På x-axeln visas tiden och på
y-axeln visas utslaget i volt.
Den blå kurvan är signalen och de två
röda kurvorna är de signalgränser som är satta för defektdetektering.

Under körningarna har ett antal defekter detekterats men ett antal har
även missats av utrustningen.
 

 
 
Figur A visar en Blowout detektering, Figur B visar en
blowout som är mindre men ändå ger en underkänd svets,
denna defekt
detekterades inte av systemet, inte heller ultraljudstestning. Det tyder
på att detekteringsgränserna är satta för vida.
Figur C visar
signalens utseende när en insjunkning skapas och detekteras,
till
skillnad från figur D där en mindre insjunkning bildas utan att
systemet detekterar den.
Film
Två olika defekter visas här. Filmen sparas
med en uppdatering på 1000 bilder per sekund. Den första filmen är en
sekvens där en insjunkning
kan ses och där ett rothäng skapas.
Insjunkning med rothäng
I den andra sekvensen visas en blowout som
också detekteras men inte är stor nog för att generera en underkänd
svets.
Liten blowout
Analys och förklaring
Det enskilt största problemet är att gränserna i systemet är alltför
vida, detta beror på den osäkerhet som finns hos operatören på hur
systemet fungerar.
Vid tidigare tillfällen har det förekommit att
systemet har gett falsklarm i för stor utsträckning och därmed har
gränserna för feldetektering ökats.
I de undersökta svetsarna har det,
när signalen visat på att en defekt finns,
i alla fall utom i figur B
varit en defekt som antingen hittats med ultraljudsutrustningen eller
rent visuellt.
Signalernas beteende kan förklaras enligt följande med hjälp av
höghastighetsfilmerna:

-
När en blowout skapas ses en ökning av diametern på
nyckelhålet före det sker.
-
Före blowoutdefekten ses en liten kulle som ligger
strax bakom nyckelhålet
-
Det kraftiga signalökningen kopplas till den snabba
ökningen av nyckelhålsdiametern och den därtill ökade mängden plasma
-
När en insjunkning skapas sker en minskning av
nyckelhålsdiametern
-
Insjunkningen skapas under en längre tid än
blowouten
-
Insjunkningar har en lägre men längre påverkan på
signalen från övervakningssystemet som kan kollas till bet mindre
nyckelhålet
Frågor skickas till:
Peter
20091008 |